MAMMAS MAT

Mat spelar en stor roll i mitt liv. Speciellt vardagsmaten som är ett av våra största bekymmer. Vem ska laga och framförallt, vad ska vi laga? Får barnen bestämma så skulle vi alternera mellan fiskpinnar, fiskbullar, köttfärssås och makaroner. Tråkigt nog så är det dessa tre rätter som rullar mest frekvent i vårt hem. Det går snabbt och barnen äter.

Eftersom förra veckan var ovanligt hektisk så fanns inte mycket energi att lägga på maten när det blev helg. Istället för charkisar på fredag så blev det kakor till mellanmål och hämtpizza till middag.

Jag har ett stort matintresse men tyvärr så räcker ofta inte tiden och orken till för att fixa tallriksmodellen varje dag. Jag kommer ihåg hur min mamma slet i köket när vi var små. Hon hade fem barn, varav fyra födda under loppet av fem år. Jag slås idag av hur hon måste ha kämpat för att alltid servera oss god och näringsriktig mat. Hon var hemma när vi var små och fick inte alltid den uppskattning som hon förtjänade. Det slitiga hemarbetet hon utförde togs för givet. Jag kommer ihåg hur hon alltid sa något negativt om maten hon hade lagat. ”Det är nog för salt” var hennes standarduttryck. Självkänslan var inte på topp.

Mycket av den mat jag lagar kommer från min mamma. Hennes recept finns i min kropp och jag har sparat hennes lilla, svarta bok där många av hennes specialare finns nedskrivna. Ibland måste jag ändå ringa min mamma för att fråga hur jag ska göra, i vilken ordning jag ska vispa ihop ingredienserna eller vilken temperatur jag ska ha på ugnen. Varje gång jag lyfter luren får jag hejda mig. Mamma finns inte längre. Hon gick bort alldeles för tidigt och alldeles för snabbt. Jag hade så gärna velat berätta för henne att jag förstår hur hon måste ha kämpat och hur mycket hon satte sig själv åt sidan för vår skull. Jag inte hann berätta hur mycket jag uppskattade hennes mat och vad hon lärt mig. Jag hann inte säga, tack för maten mamma!

Till andra sidan av myntet.